Om mig

Mitt foto
Jag är en glad och social trebarnsmor som värderar hälsan högt. En god hälsa lägger grunden för så mycket annat gott i livet. Är nog lite fritänkande och omvärderande och tycker inte att allt ska vara som det alltid varit bara för att det är något man är van! Går ofta på min egen magkänsla och att testa nya saker är inte alltid av ondo. Visar det sig inte vara bra så har man iaf lärt sig något.

Jag letar

Varför jag äter LCHF

Varför äter du LCHF, du är inte tjock?

Nä, jag är inte tjock.
Jag har heller inte egentligen varit det. Lite extra kilon har nog suttit någon gång men inte så att jag har kallats överviktig.

Jag har aldrig ätit LCHF i rent syfte att bli mindre och lättare här på jorden. Idag äter jag det för min egen hälsas skull. Jag äter LCHF för att veta att jag äter hälsosamt för framtiden, rena produkter och naturlig mat så som det var förr.

Men varför jag började då...
Det började helt enkelt med att jag kollapsade både fysiskt och mentalt, först en gång. Tragglandes för att ta mig framåt, lyckades jag gå ner mig ännu mer och kollapsade igen.

Levde i en mardröm som aldrig hade ett slut. Den bara började om och om och det fanns inte en ljuspunkt någonstans till slut. Värderade mig själv lika mycket som det man sopar upp på golvet i fabriken där man tillverkar Ingenting.


Att jag levde varje dag, utan energi, ork och lust. Utan lust till att ha lust till något, utan vilja eller framtidstro, det var så långt ifrån mig. Att se att jag blivit sådan, gjorde mig än mer illa till mods, drog mig än mer ner i det där famlandets land där ingen hjälp fanns att få. Där nere, där kryper vi alla på knä eller ålar omkring i ett töcken, utan att se varandra, för vi är flera, famlandes med händerna framför i mörkret och hoppas fatta tag om något som kan liknas vid räddning.



Inget fick mig att känna mig ens lite pigg. Jag var ständigt trött och hängig, gråtig och nere. Det fanns verkligen inte något ljus längst bort i tunneln. Och ju mer jag tänkte att inget ljus fanns, desto mörkare blev det. Jag var en del i förstörelsen som pågick, jag klättrade och drog ner mig själv, på samma gång.

En dag läste jag om lågkolhydratkost och hade tidigare hört de som provat i viktnedgångssyfte. Jag tänkte att om de kunde bli pigga, så borde det rimligtvis ha samma effekt på mig. Jag hade ju inget att förlora.

Så med en önksan om tio minuter ovanför vattenytan struntade jag i allt vad kolhydrater hette, började äta LCHF, trots protester och funderationer från omgivningen.

Jag kommer inte sluta.

Jag kommer fortsätta utesluta majoriteten av kolhydrater i min kost.
Jag vill inte påskina att den fick mig frisk från allt, jag har fått jobba hårdare än hårt och jag gör så än.
Men den dåsighet och trötthet som lämnade mig, gav mig hopp om att jag även kunde förbättra annat. Hopp om att jag faktiskt inte var livstidsdömd till kravlandet där nere.

Och så var det.
Jag valde efter detta och en fruktansvärt otäck trafikincident att bestämma att det visst spelade roll.
Jag sökte hjälp. Herregud, och kors i taket, kvinnan som ska klara allt själv, sökte hjälp och blev mindre än en myggnavel.

Jag fick dessutom, enorm hjälp och är oerhört tacksam för det stöd och den uppmuntran mina närmsta vänner gav mig och den proffessionella hjälp som fanns tillhands under min tid att ta tag i mitt liv och bygga det åter. Utan dem skulle jag inte klarat att genomleva dessa åren av sjukdom och samtidigt separera från ett långt förhållande inkl barn, och få besked om min pappas tidiga Ahlzeimersdebut.

Idag är jag en lycklig filur, självklart med mina små och stora motgångar och allt är inte ännu i hamn. Men jag seglar och lär mig och med erfarenheter och kunskap blir jag starkare och starkare och vet att jag också ska vara ovan ytan. Att jag också får plats, ska ta plats där ovan.
Det är så svårt att segla under den nämligen.


Tillägg: Jag gick ner i vikt också, men tyckte det var väldigt jobbigt eftersom med både kost och sjukdom hade jag tappat 15 kilo och vägde tråkigt nog 56 kilo som minst. Där trivs inte jag. Nu har jag återerövrat 8 av dem och där trivs jag alldeles fantastiskt bra och det verkar som om kroppen tycker detsamma. Den orkar med promenader, jobb, styrketräning, löpturer och cykling utan problem. 


Summa sidvisningar