Förr åt jag hiskeliga mängder havregrynsgröt.
Måndag morron, tisdag lunch, torsdagsmiddag, lördagssnacks, jag älskade havregrynsgröt, när som helst. Jag gör nog det än, känner jag nu. För jag blir alldeles frestad av att skriva om det.
Fast jag kan ju inte äta det, annat än då längtan efter en veckas magknip knackar på :)
Lingonsylt och kanel är jättegott på, men det allra bästa...äppelmos...och kanel.
Jag älskar äpplen med kanel.Äppelpaj, äppelkaka, äpplen rullade i kanel, äppelmos.
Tills en dag, då alla mina, för året gjorda äppelmosburkar exploderade i matkällaren och efter någon vecka gav huset en doft som påminde om olagliga bryggeriverksamheter!
Jösses!
Aldrig mer, var en underdrift till vad jag sa, egentligen. Det skulle kunna sammanfattas ungefär #¤%&/&%¤#" sådär :)
Men aldrig mer, har förändrats.
Tack vare (på grund av) grannen som fick för sig att palla mina äpplen, som jag annars under åren slängt i skogen till rådjuren. Hon kom över med en ljuvlig liten ask ihopkokta äpplen, mixade till mos och smaksatt med...ja just det...min älskade KANEL!
Asken tog slut blixtsnabbt. Och själv fann jag mig plockandes äpplen i trädgården och har nu andra laddningen på spisen.
Fryser in och hoppas kunna hålla mig i styr i vetskapen om att det finns sådan godis där inne :)
Visst, innehåller fruktsocker. Men det må så vara, jag ska ju (försöka) inte äta ett lastbilslass med äppelgegga som jag valt att kalla det.
Äppelmos...det är ju aldrig mer ;)
Psssst...gör ett tillägg några veckor senare...smaksatte med pepparkakskryddor...Hallelujaaaa ;) :P
Och vanilj...*slurp*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar